Vem har mest fel

kan man fundera lite på. Kikade i morse på SVT nyheter och där var en debatt om Mello. Svenska folket hade tydligen lagt mest röster på Nano, men han förlorade till förmån av de internationella rösterna. Ett skönt argument lät, inget som säger att den andra biten är bättre då Svenska folket har lagt sin röst. Tyvärr är det priset man får betala när demokratiska regler får gälla och slår igen. En annan kamp pågår i media och olika ledarsidor och tävlingen verkar gå ut på vem som låter högst och tuffast. Just i att ha fel. 
Välj kamp.
Ett exempel är Springare vs Schulman. Undrar vem som vinner den debatten, men jag har mina aningar. Verkar bli mer och mer vem har mest fel i den politiska sfären då valet nu börjar rulla igång. Att partier går framåt i antal % är väl naturligt, men xtra intressant att höra att dom partier som tappar % och dess ledarsidor pekar mot dom som får %. Inte tvärtom, dvs vad är det som gör att man tappar % till andra. Kampen om vem som har mest fel kommer att fortsätta och det kommer att resultera ännu mer i misstro till media och även politiska partier. Välj rätt strid och rätt tonfall!

Veckans fundering

måste bli om nu proppen åkte ur ketchupflaskan? Var inte så länge sen som Stefan L gick i taket över att USA och Donald hade en bild över AB Sverige som Stefan inte ville se. Morgan J i polemik med SD i Washington Post om att AB Sverige inte alls vad som SD gav sken av. Nu några dagar senare, några skjutningar senare, några mord senare, några knivöverfall senare så saknar jag jag Stefan och Morgans energiska uttalande. I och för sig så har Stefan varit i TV och sagt att det här är oacceptabelt. Polisen får nu mer och mer utrymme i media och det som många har sett dom senaste åren kanske blir en verklighet för beslutsfattare som har fått en censurerad information från sina handplockade sakkunniga. Tänk även att vårt system kan sponsra tokigheter som att åka och kriga som IS person. Men kan vara så att nu är proppen ur och det är ännu svårare att bortförklara vad som änder i AB Sverige och ordet att vi är naiva har ingen bäring längre.
Kan man vara mer tydlig nu med sakfrågor än tidigare

Konsten att svara på en fråga!

är inte alltid så lätt. Kvällens sanning genom lyssnande är intressant.
Sitter ett gäng gubbar och surrar politik och vi kommer in på lite SPRINT hur det fungerar och i förhållande till generellt antagning till gymnasieskolan. Vi hamnade i jobbprat för hur nyanlända ska komma in och jag ställer frågan om vilka enkla jobb som finns idag, då det tydligen verkar vara lösningen. Svaret jag fick varför det inte fanns enkla arbeten. Det var inte den frågan jag ställde, utan frågan var, vilka enkla jobb som finns idag.
Just den frågan har jag ställt till många och än idag så har jag inga svar, så det är inte konstigt. Men det som är mest intressant och sanning är att när man inte har svar på en fråga så är det vanligt att att svara på något helt annat. Trots att jag upprepar frågan så kommer det svar på annat och i slutet att jag ser arg ut!
För mig är det naturligt och enkelt att om jag inte har svar på en fråga så får jag väl säga det, dvs jag vet inte, eller jag har inget svar på frågan. Livet är finurligt och lärorikt bara man lyssnar och vill vara närvarande. Vill man vara någon annanstans så är det ok det med, men det blir inte lika spännande, hepp

Rätten att ha rätt!

Vem har den rätten?
Hade förmånen igår att stå och lyssna på två personer som diskuterade Medelhavet, ja det började med Spanien, ja kanske var någon sjö. Men diskussionen hamnade i alla fall i Medelhavet och på ena sidan en person som varit på semester i Spanien och på andra sidan en person som har bott i Spanien och dess omnejd i flera år. Redan här skulle jag tänka till innan jag går i polemik med personen som har bott där nere. Bättre möjlighet att lära sig om Medelhavet kan man inte få, anser jag. Diskussionen gled över till vad heter hav och sjö på engelska, vad står det vad det heter om jag googlar och helt plötsligt så var det en diskussion vad hav och sjö kan heta på utrikeska. Den personen som hade varit på semester tog sig rätten att ha rätt genom att ändra ord, lirka och försöka klara sig ur det uppenbara. Men det var skönt att stå vid sidan om och veta att det är onödigt att strida för en sak som ändå inte går att vinna. Men vad var det dom diskuterade om egentligen då det inte blev någon lösning!
Man kan vara överens att man inte är överens, hepp